Schyman dansar ut

Gudrun Schyman lär ha tagit sina sista steg i årets Let's Dance.

Jag var själv inte åsyna vittne. Jag tål inte att se fanskapet. Men hennes framträdande i TV4 ger anledning till en reflektion - hur i hela friden är det möjligt att hon fortfarande efter alla dessa år kan tas på något som helst allvar?

En tidigt steg i Schymans karriär var att ingå i den lilla grupp som manövrerade ut Lars Werner som partiledare. Den uppgivna orsaken var Werners förtjusning i flaskan. Finns det någon jourmalist som någonsin ställt frågan till Schyman hur hon själv kunde fortsätta som partiledare under sin tid som aktiv, kissnödig alkoholist? Hade det inte varit rimligt att göra det?

Vänster har hon aldrig varit, avgrundsfeminist alltid. 2002 höll hon sin beryktade talibantal, där hon hade mage att jämföra sin egen äckligt priviligierade tillvaro med världens mest förtryckta människors, kvinnorna i talibanernas Afghanistan. Den som kunde höra det utan att spy måste sannerligen vara utrustad med järnmage. Men Schyman satt kvar som partiledare och blev knappt ens kritiserad för den groteska jämförelsen.

2003 megafuskade hon med ersättningar för resor, besök på lyxkrogar med mera. Vänsterpartiets ledare, inte någon närig liten moderat ute i landsbygden. Ledaren för det parti vars hela existensberättigande bygger på idén om ekonomisk rättvisa. Då fick hon faktiskt gå. Men slapp rättegång efter att ha godtagit ett strafföreläggande.

Men varför ansågs hon efter detta ha ens ett uns trovärdighet kvar? Helt obegripligt.

Exibitionisten Schyman kunde naturligtvis inte leva utan rampljuset i många sekunder utan fortsatte till FI. Där fortsatte hon sin fördomsfria ekonomiska hantering. I år är det valår och då är Feministiskt Initiativ ett parti. De år det inte är något val brukar FI vara en folkrörelse eftersom man då kan inhösta samhälleliga bidrag.

Det allra värsta exemplet är nog ändå kukskatten som hon föreslog 2004. Eftersom några få män misshandlar kvinnor skulle samtliga män betala en extra skatt, tyckte Schyman. Någon särskild invandrarskatt, som man med samma vidriga utgångspunkt skulle kunna argumentera för, föreslog dock aset aldrig.

Varför låtsas till och med någorlunda seriösa media att denna charlatan är en politiker att ta på allvar? Är det så viktigt att sälja några extra lösnummer och höja lyssnar- och tittarsiffror en aning?